- Vem fick du sms ifrån? frågade hon sedan.
- Harry... sa jag försiktigt.
När jag sa det vände hon sig om och flög till sängen.
- Vad skrev han!?
- Jag vet inte än.. Ska se, jag vände bort skärmen så hon inte skulle se.
När jag såg vad det stod fryste jag till och hon tog sedan tag i mobilen och vände den till sig och läste det..
- Oh my God!

---

"Paul said we're free next week and I'm going back home to my family, do you wanna come and meet my parents? we need to talk about stuff I think .xx"

- Det är klart du måste åka!!! skrek Nikki och bokstavligen hoppade upp i sängen.
- Nja jag vet inte...
- Jo men kom igen, du måste!
Hon tog mobilen och knappade iväg ett sms till Harry, nu var det försent antar jag. Aja det skulle väl bli kul? Träffa han igen, vi hade ju inte sätts på över en vecka.

- Ring din mamma nu, och fråga, sa hon sedan och gav tillbaka mobilen. Jag ringde och frågade. Det började med ett nej, men sedan satt Nikki framför mig och gjorde charader om vad jag skulle säga. Och hela våran konversation slutade med att hon sa ja.

Det var sant, jag skulle verkligen åka till Harry igen, umgås med honom i en vecka. Sedan kom jag på.. Jag fyller ju år mitt i allt!

"It's my bday that wednesday I'm with you.. So I don't know. I don't wanna bother you that much" Det tog inte många sekunder innan jag fick ett till sms.

"I don't care as long it's okay with you, I'll take care of it. I'll give you the attention you deserve, it's your day babe"

Varför skulle han alltid så gullig mot mig?

Dagarna gick och det var äntligen dags att åka, klockan började närma sig 09.00 och jag skulle åka när som helt. Jag skulle bara packa det sista i väskan och sedan säga hejdå till Nikki. Hon hade sovit hos mig så hon hjälpte mig med det sista och sedan sa vi hejdå. Jag satte mig i bilen mot tågstationen och hon åkte hem.
Pappa hjälpte mig med bagaget och sedan så vi hejdå och tåget börjar rulla mot Holmes Chapel. Det skulle ta runt 2 timmar så jag passade på att sova lite. Jag hade även med mig några tidningar och sedan så satt det en tjej runt min ålder mitt emot mig. Hon skulle av sationen efter mig och vi pratade om vad vi skulle göra när vi kom fram.
- Är det inte här du ska av? Säger hon mitt i en konversation.
- Oj jo det är det, tack så mycket! Det var trevligt och träffas, sa jag och sedan och gick av.

Jag började gå mot utången och sedan såg jag honom, han kom emot mig med det störta leéndet jag någonsin sett.
- Hej baby, sa han och kramade om mig hårt.
- Hej, nå vart ska vi?
- Hitåt, sa han. Vi ska till bilen som är på parkeringen.
Vi gick ut och där stod en ganska stor svart bil, och i satt hans mamma och antagligen hans låtsas pappa.
Han la in mitt bagage i bakluckan och sedan satte vi oss i baksätet. Jag hälsade på hans mamma och låtsas pappa och dom verkade jätte snälla.

- Jag har hört så mycket om dig den senaste veckan, speciellt när alla killarna var här dom sista dagarna. Harry har så mycket bra saker och säga om dig! sa Anne och kollade på mig och log.
- Jaså, så det har han, sa jag och hånlog lite mot honom och han flinade tillbaka.
Jag hade min hand på sätet och plötsligt kände jag något varmt, jag kollade och han hade lagt sin hand på min. Jag kollade upp på honom och han låtsades som ingenting, han kollade bara ut genom fönstret.
- Så nu är vi framme, sa han sedan och kollade på mig.
Vi hoppade ut och han erbjöd sig att ta min enorma resväska och bar upp den.

Vi stod och kollade mellan två rum. Båda dörrarna var öppna.
- Vart vill du sova, i mitt rum? sa han och pekade mot det lite större rummet. Eller i det gamla gästrummet, det är inte så mysigt där men du får välja, sa han sedan och pekade på gästrummet.
Innen jag ens hade hunnit säga vart jag ville sova så avbröt han mig med och säga;
- Fast om jag får bestämma så skulle jag nog säga mitt rum!
- Aja, jag väljer väl ditt rum för att vara snäll, sa jag och skrattade lite. Vi gick in där och vi fällde sedan ut tältsängen intill Harrys säng och sedan bäddade klart så vi slapp göra det ikväll.

Vi satte oss på sängen och skulle komma på vad vi skulle göra, jag hade faktiskt förutsett att det skulle vara lite stelt i början.
- Grace..? började han.
- Vad?
- Jag är så glad att du är här, jag har inte slutat tänka på dig sen London. Min mamma avslöjade ju allt.. sa han sedan och kollade på mig.
- Jag är glad att vara här också, sa jag och tag hans han med båda mina händer och bara höll om den och han kramade mig sedan.
Efter ett stund bestämde vi oss för att han skulle vid mig runt Holmes Chapel.

---

Ni var übergrymma på att kommentera förra kapitlet, forsätt så! ;)
Sorry för att det tog sån lång tid, vi skulle postat det igår men mitt internet slutade fungera!