- Nikki, skynda på! ropade jag så högt jag kunde.
- Jaja, jag ska bara packa ner min necessär, hörde jag henne muttra från övervåningen.
Jag såg hur mamma satt tålmodigt i bilen och vänta på att få komma iväg mot flygplatsen i Manchester. Sedan såg jag Nikki komma rusande ner för trappan med en stor resväska i högerhanden och höll nästan på att snubbla på sina egna fötter.
Hon sprang ut och la ner väskan i bagageutrymmet och hoppade sedan in i baksätet medans jag låste dörren.

Efter ca 35 minuter virrade vi runt på flygplatsparkeringen i hopp om att hitta en bra parkeringsplats nära ingången.
- Äsh, vi får ställa oss här. Hoppas det inte är för långt att gå med era stora väskor, hörde jag mamma säga från framsätet och tog sedan upp plånboken. Här gumman, du ska trots allt vara borta i 5 dagar. Hon tog upp 100 pund och pussade mig sedan på pannan och sa hejdå.
Det var över 1 timma innan vårat flyg skulle lyfta, vi gick in och checkade in våra väskor och sedan gick vi till Subway och åt en varsin macka och gick sedan mot våran gate.
- Helt otroligt att vi ska åka till London, helt själva! Hörde jag Nikki säga och jag hörde att hon var riktigt glad.
Jag visste hur mycket hon älskade London, vi var där förra året med hennes familj. Men denna gång åker vi själva för att vi vet att One Direction kommer vara där och vi ska gå på ett gig med dom.

När vi suttit och fjantade oss ett tag och pratat om vad som kommer hända i London så hör vi en kvinnoröst som säger i högtalarna att det var dags att gå på planet. Alla folk började resa sig upp och vi sprang fram så vi kunde komma på planet först av alla. Vi visade våra pass och sedan fick vi gå i den långa gråa gången som ledde oss till flygplanet.
Vi letade reda på våra platser, jag satt vid fönstret och Nikki bredvid. Mer och mer folk strömmade in på planet och sedan var det fullsatt.
Bälteslampan började lysa och jag hör dom säga "fasten your seatbelt and remain seated until the seatbelt sign is off"
Jag kopplade in mina hörlurar till min iPod och och blundade och jag kände hur jag blev tröttare och tröttare. Klockan var allt bara 08.00 på morgonen. Den här timmen skulle gå fort.

Efter vad som kändes som en kvart kände jag hur Nikki puttade på mig.
- Vi landar när som helst och du bara sover! sa hon och lutade sig över mig för att se ut genom fönstret, kolla vad du nästan missat!
Jag kollade ut över London. 
- Tänk att vi ska se One Direction, Nikki. Shit! mumlade jag medans jag packade ner iPoden i min väska igen.
- Helt sjukt..., svarade Nikki i precis samma sekund som planet nuddade mark. Jag mötte hennes blick.
- VI ÄR I LONDON! skrek vi båda och började skratta när vi såg hur folk vände sig om och kollade på oss.
Vi satt rätt långt fram i planet och kom av fort och gick direkt till passkontrollen och rullbanden med bagage.
Precis när vi kom fram till rullbandet såg jag min väska och slängde mig fram för att få tag på den innan den åkte iväg igen. Efter ett tag kom även Nikkis väska och vi gick ut på vägen för att få tag på en taxi.
Tillsut hittade vi en ledig taxi där vi slängde in väskorna och hoppade in.
- Vi ska till Kenstington! sa jag till chauffören som nickade och log innan han körde iväg. Hela vägen till hotellet satt både jag och Nikki helt tysta, förutom när vi mötte varandras menande blickar och började fnissa åt taxiförarens radioval... 

När vi tillslut var framme vid hotellet gick vi in i lobbyn och kollade oss omkring.
- HOLY S... började Nikki innan jag avbröt henne med ett hyschande.
Vi gick fram till receptionen och checkade in och en kille kom och hjälpte oss med väskorna till vårat rum. 
När han gått och vi kollat oss omkring i rummet stog vi helt tysta innan jag slängde mig på sängen.
- Shit Nikki, vi är här! Och imorrn kommer killarna, sen är det konsert!
- Jag vet! sa hon och slängde sig bredvid mig på dubbelsängen.
- Ska vi ut dra ut och käka snabbt och kolla lite så lägger vi oss vid poolen sen? frågade jag och satte mig upp och kollade på henne med en speciell min som vi alltid gör till varandra.
Klockan var snart 12.00 och affärerna hade redan öppnat, vi bytte kläder och sedan tog jag lite av pengarna mamma gav mig och sedan gick vi ut och letade efter ett bra matställe. Det blev Bánh Mì Bay, vi satte oss på uteserveringen och pratade lite och bara kollade på alla människor som passerade.

När vi hade ätit upp och hade kollat runt i lite affärer så återvände vi till vårat hotell. När vi kommer in i hotellrummet börjar vi packa upp våra saker från våra enorma resväskor och lägger in allt i garderoben och min laptop lägger vi på sängen.
Nikki kollar på sina kläder och sedan kollar på mig.
- Imorgon drar vi in till stan igen, jag måste bara ha den där blåa tröjan från Forever21 som vi såg idag.
Jag småfnissade lite åt henne och sedan stängde min väska och la sedan undan den.
Jag satte mig vid datorn medans Nikki forsätte att vika in kläderna i garderoben då vi hörde några röster.
- Här är era rum Mr. Higgins, hörde vi någon av personalen säga.
- Tack så mycket...